känner en enorm ilska idag; ilska mot folk som kastar bort relationer, som inte finns där för sina barn, som klagar och gnäller och tycker synd om sig själva och inte ser att den enda som är skyldig är de själva.
Faaaaaaaaaaaaaan heller att jag ska omge mig med sån skit längre.
Jag ska visa tacksamhet och vara ödmjuk inför livet så länge det pågår. Ösa kärlek över min dotter som är det finaste som finns, och över min man som gett mig denna skatt.
Inget mer finns att ångra om man hänger sig åt att leva livet medan det pågår. Och det måste finnas sorg och smärta likaväl som det finns glädje och ljus.
Jag ska från och med denna dag ärligt kliva av min höga häst och ta vara på mina spillror.
2 kommentarer:
dessa människor har inte insett det som du har insett, ibland krävs kriser för att folk ska inse vad dom har, och inte ta livets gåvor för givna. Jag tycker som du; varje da är en stor gåva, våra relationer ska vårdas och är nåt att vara väldigt tacksam för, och våra barn är det största av allt.
Jättefina kloka ord Annika, vi blir rörda här och beundrar din insikt om livet och suger åt oss. Livet är en risk men det är värt varje dag att upplevas. Stor kram från faster och Anna och Marwin
Skicka en kommentar