Söndag 28 augusti

Sköna söndag.
Elin är feberfri, äntligen. Fortfarande lite tagen dock, och aptiten har inte riktigt kommit igång ännu. Sovtiderna är helt uppåt väggarna. Somnar sent på kvällen och vaknar tidigt på morgonen, vill absolut inte sova i sin egen säng.
Lördagen var jättefin med värmande (stundvis iallafall) sol och bulliga, vackra moln på himlen. Vi tre var i Slite och gick på marknaden. Det kändes så mysigt att gå där med barnvagnen; vår lilla familj. =) Vi köpte inget annat än korv. Och så åt vi. Massor. Fick ont i våra magar. Elin låg och gosade i vagnen och kikade på myllret. Tjöt lite av glädje då och då. Slumrade en stund när det blev tråkigt.

Torsdag 26 augusti

Sen jag skrev sist har mycket hänt. Summan är att Elin nu varit krampfri; en vecka i morgon. Underbart är inte tillräckligt! Vår unge är sig själv igen, hon har bubblat av energi och glädje och bjudit våra nära och kära på kärlek och skratt i överflöd. Vår lilla familj har dessvärre åkt på en envis förkylning och nu har jag och Elin legat däckade sen i måndags. Men det är ändå rätt skönt på något konstigt vis, att få uppleva normala saker. Som en förkylning och feber.

Vi har varit med om en massa kul i helgen också och jag är så tacksam till livet, till de som stått kvar när det stormat och visat vad riktig vänskap och kärlek kan göra.

Nu ska jag se ännu ett avsnitt av True Blood, för sova kan jag inte och huvudet känns som en bikupa. Ute regnar det med jämna mellanrum, som om någon vred på en kran. Vi har nya sängar (köptes i söndags) och dom är toksköna.
ajöss

Torsdag 5 augusti

I brist på sysselsättning så skriver jag ett litet inlägg...
Tiden har annars fördrivits med flit idag. Jag städade badrummet, dammsög resten av huset, diskade och plockade undan grejor och var klar redan före lunch. Satte mig vid datorn och letade upp en dyna till Elins stol. Beställde en i avtorkbart tyg från Polkadot Design, inte billigast men snygg och förhoppningsvis praktisk om det räcker att tvätta den ibland och bara torka av mellan varven.
Åt lunch, bäddade rent i sängen. Elin vaknade och fick lunch. Visste inte riktigt vad vi skulle hitta på sen. Då kom mina föräldrar och räddade eftermiddan; jag bakade en snabb paj och vi fikade i trädgården. Pappa lyckades återuppliva lancer med nån reservdel från tyskland och nu går den som en klocka (nåja) igen. Det blir jag som får besikta den om nån vecka, för de åker till fastlandet och firar min moster som fyller 70 då.

Elin mår fortsatt bra. Doktorn ringde ikväll; det ska tas mer prover nästa vecka eftersom några av dem visade resultat som bör dubbelkollas. Bland annat verkar det finnas en brist på B12, men det är inte säkert att det är så. Hon ska i alla fall få en B12-spruta då också.
Lilla pumsan sitter just nu och vevar med armar och ben för glatta livet, tror hon menar att babysittern är trist och att hon vill göra nåt annat...
ses och hörs

Onsdag 4 augusti.

Sommaren har börjat likna höst; regn och sol om vartannat med friska vindar därtill. Just idag sitter jag och kontemplerar i trädgården med en fleecetröja s.om åker av och på m. ed jämna mellanrum. Elin sover i vagnen bredvid. Flugorna surrar, en hackspett bearbetar en av våra sneda tallar och från skogen på andra sidan vägen hörs något som skulle kunna vara hammarslag.
Livet känns omtumlande på gott och ont. Jag har tröttnat på att vara ett offer för saker jag inte kan påverka, därför vägrar jag nu leva med tankarna ständigt malande på sjukdom. Jag måste ge mig själv tillåtelse att vara glad. Älska. Njuta. Fortsätta. Eftersom jag inte kan vänta.
Elin finns ju här hos mig. Peter också.

Små små steg, medvetna steg. Har börjat köpa saker till hemmet, mig själv, familjen, istället för att önska att jag hade dem. Vill trivas nu, inte sen. Det kanske är att greppa halmstrån men so be it. Det ger kraft.
Ska göra ett försök att se över min fysiska hälsa - den är definitivt inte på någon bra nivå. Äta bättre, röra på mig. Börjar med att skriva matdagbok.

Nu räcker det för idag.

Söndag 1 augusti

Det har varit så jobbigt.
I fredags packade jag min väska och var beredd att dra; slippa hela eländet. Ville inte men kände att det just då var det enda jag kunde göra. Så mycket smärta; tårar; orden forsade plötsligt fram och jag antar att vi båda bestämde där och då att fortsätta kämpa. Släppa alla oförrätter och bara låta det vara som det är just nu. i behöver varandra så mycket. Älskar.
Det ska vara så, vi ska vara en familj.
Tog time-out från artighet och "borde". Läkte tillsammans och det gick att andas igen. Glädjen bor mitt i sorgen, livet pågår och det är bara att välja om man vill vara med.