En sån dag då allt känns hårt, tungt, fel, orättvist. Inget riktigt lindrar och jag är avundsjuk på alla föräldrar som oroar sig för vanliga bebisproblem. Tycker synd om mig själv, skäms, mår ännu sämre. Och runtomkring pågår livet. Jag sitter fast idag.
Nyss var vi en vanlig familj. Jag vet inte - ännu inte - hur jag ska förhålla mig till det, till allt, något. Kan jag inte bara vara här och nu? Slippa vara rädd.
Lillan, jag bär dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar