Läste på en annan blogg om tankar kring föräldraskap; det liknade mycket mina åsikter.
Elin följer med oss i stort sett överallt, förutsatt att det passar henne. Och det gör det oftast - småbarn är ju faktiskt inte annat än små människor, vilket alla inte riktigt verkar ha uppfattat. Elin trivs ju där vi trivs. Skulle något vara direkt opassande eller om vi vill göra något på egen hand kan vi tryggt låta henne vara hos mormor och morfar. Det fungerar alltid jättebra och Elin älskar att vara med dem.
Ibland kan jag önska att vi hade fler "barnvakter" att välja på, men kanske är det så att hennes sjukdom gör folk lite reserverade, lite rädda för att göra fel?
Möjligen har vi varit överbeskyddande, men det känner jag att vi haft all anledning att vara. Nu är hon en glad och trygg tjej som gillar att umgås med de människor som tar sig tid att lära känna henne. Det är härligt att se henne ta kontakt och "klicka" med folk.
En annan sak jag har starka åsikter (och liknande de som jag läste på den andra bloggen)omkring, är alkohol kring barn. Jag och Elins pappa dricker sparsamt när hon är närvarande, som exempel kan vi dricka vin eller öl till maten ibland. Vid de tillfällena är det NÄSTAN ALLTID bara en av oss som dricker. Och vi dricker oss inte fulla. Jag vill inte vara full i närheten av mitt barn.
Och helst skulle jag slippa andra fulla vuxna runt mitt barn, men om vi till exempel är på fest kan jag inte styra andras drickande. Men vi kan åka hem när jag vill.
Vad som gör mig riktigt illa till mods är föräldrar som dricker sig redlösa inför sina barn, som sluddrar, ramlar, skriker och knappt har koll på sig själva. Och ännu mindre på sina barn. Det är äckligt, ansvarslöst och oförsvarbart i mina ögon.
Jag säger inte att man måste vara nykterist för att man är förälder, men det finns dem som gör detta till en återkommande vana. Varje fest, varje helg. Mitt i veckan.
Skulle gärna vilja ta del av andras tankar kring föräldraskap, gärna den biten kring alkohol. Kommentera!
3 kommentarer:
Suck hade skrivit värsta långa kommentaren men så blev de fel i att skicka den så nu får jag börja om.
Först vill jag säga att kul att du har startat en blogg. De viste jag inte om =) Skall sätta mig ned å läsa sen när jag har lite mer tid.
Det här med att få barn e inte lätt å får man små guldklimpar som våra barn så blir man "överbeskyddande" men de e helt naturligt tror jag. Livet e inte lätt å barn kan verkligen gå en på närverna å dom verkligen testar ens tålamod å mer lär man säkert få känna på å de hör till. Det har nog till med våran å deras utveckling att alltid utvecklas å få nya erfarenheter =)
De här med barnvakt så finns jag. Kan jag så ställer jag gärna upp å kan vara hemma hos er m.m. om så skulle behövas. Så använd mig. Med lite framförhållning så går de nog =)
Hej Annika!
Kul att du bloggar igen! Jag är ju inte förälder (än) ;) men delar dina tankar! I min barndom såg jag "många" fulla vuxna på fester, när jag och pappa hämtade mamma på en fest osv, som betedde sig sååå konstigt, äckligt och oberäkneligt. MEN mina föräldrar söp sig aldrig fulla utan drack alltid med måtta. Jag har aldrig sett dem fulla utan de var alltid tryggheten i en konstig festsituation. Det är jag tacksam för! Att jag fick se fylla och äckligt fult beteende tillsammans med trygga föräldrar som inte var så, tror jag har legat som en grund för att jag själv har valt att inte bli full. Sen är mina föräldrar långt ifrån nykterister som jag är, men ändå, jag fick se ett måttligt alkoholdrickande med fullt fungerande föräldrar tillsammans med många som inte hade nån koll alls. Det var bra för mig att se tror jag... Om det inte är farligt för barnen, typ nån blir våldsam, så tycker jag gott man kan ha med dem på fester, även fast några kanske blir fulla. Bara man själv är nykter/druckit lite och kan vara ett stöd och trygghet. Och förklara vad som händer, varför Pelle sitter på toa med öppen dörr och sen staplar sockerbitar på altanen... vill jag vara som mamma och titta på och garva eller vill jag vara Pelle som gör konstiga saker ;);) så tänkte jag redan som barn. :) Oj nu blev det långt! :) Kram till dig och Elin! :) Anna
Jag har ungefär samma åsikt kring alkoholen som du har. Jag kan ta ett glas vin eller så när Majken är närvarande men inte bli onykter. Har växt upp med en mamma som är alkoholist (numera nykter sedan 8 1/2 år tillbaka) och vet hur det känns att ha en förälder som inte har koll, som man inte känner nån trygghet i och det vill jag inte utsätta Majken för. Barn ska kunna känna sig trygga med sina föräldrar, alltid!
Skicka en kommentar