Det EEG som gjordes sist visade en liten förbättring och preliminärt var det sista dosen Synachten som Elin fick dagen innan. Vår doktor ska ringa oss idag för att bekräfta detta och lägga upp en plan för fortsatt behandling. Vi hoppas ju såklart att Synachtendagarna ska vara över för vår del, det har varit ett helvete rent ut sagt att se vår dotter så fullständigt borta. När det var som tyngst hade jag svårt att känna mig som hennes mamma; hon var bara som ett paket och sorgen var så svart och tjock.
I går fick vi flera stora leenden från lilla prinsessan. Hon verkade också mer avslappnad i kroppen, rörde sig mjukt och huvudet hölls stadigt istället för att dunsa omkring. Vi var på 30-årskalas, det var varmt och stojigt och då tyckte hon att det fick vara nog. Trött och kinkig, men även det var lite skönt att se - normala bebisreaktioner av alla de slag är bra tecken!
När vi kom hem var hon nöjd och somnade gott. Vi passade på att hoppa in i den andra bilen på en gång så jag fick övningsköra. Och det gick bättre den här gången! Kände mig självsäker och fick det att fungera ganska smidigt. Det är ingen fräsch bil jag kör i, men då kommer jag bli riktigt vass... =) Lite godis och mys fick avsluta söndagskvällen.
Idag finns det massor att beta av, så jag får försöka se vad det viktigaste är.
Hoppas på fler leenden från lilla Elin, och ett positivt samtal från doktor M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar